I söndags blev karshmir akut dålig. Och efter flera timmars kämpande så fick han somna in <3 Vi tror något brast i magen, och vi märkte att något inte stod rätt till när han inte ville äta. Och det är inte likt karshmir, han är världens matvrak. Så vi tog in han och kollade tempen, men det var ingen feber. Hörde ljud i magen, men började ändå gå med han för att hålla igång han ifall det skulle vara kolik. Till slut ringde vi Ida ( karshmir ägare) och veterinären. Hon lyssnade på hjärtat som lät bra, kollade mun och tandkött som också såg bra ut. Kände i magen som kändes bra. Nästan överaktivt ljud i magen. Sen fick han smärtstillande samt vatten i slang om han var uttorkad. Veterinären sa åt oss att promenera 3 ggr med han innan vi skulle lägga oss och skulle han bli sämre skulle vi ringa igen. Så vi bestämde att Wilma skulle ta tom två kommande promenaderna, och så skulle hon ringa om det var något. Så jag åkte hem och duschade och hann precis lägga mig när Wilma ringde och sa att karshmir var sämre. Och när jag kom dit orka han inte stå upp, utan bara låg ner och andades tung och blundade. Just där och då grät jag och fick nästan panik. Det gjorde så ont i mig att se han lida så mycket. Så då ringde vi ut veterinären igen och bestämde att Karshmir skulle få somna in. Hans tandkött hade ändrat färg, vilket tyder på att något inte stod rätt till. Och han var ändå 28 år, så det hade inte varit snällt att låta han lida mer eller genomgå en stor operation. Så lugnt och fint fick han somna in. Så nu är världens finaste Karshmir en ängel. Och begravd i hagen, vilket känns skönt att veta att han vilar gott på Kultes gård. Första gången jag träffade karshmir var jag 10 år, vilket idag är 12 årsedan. Sen dess har jag ridit han och haft han i mitt liv till och från. Nu levde han dom senaste 3 åren på Kultes och han verkade trivas väldigt bra! Han var en sån klok och fin ponny. Jag visste att han var gammal och han nog bara hade något år kvar, men han var så fin ända in i det sista. Han reds regelbundet och var väldigt fin i tänderna och i benen. Det är inte alla hästar som är så fina när dom är 28 år! Hade hoppats på en rolig sista vinter tillsammans. Men det roliga tog slut fortare än jag trott. Men jag är så glad att jag fick ha han oss mig hans sista år och allt han lärde mig. Nu busar han med Blixten i himlen och håller koll på oss här nere, Man kan säga att det sista av mitt ponnyliv lämnade mig i söndags, vilket är väldigt sorligt att tänka på. För nu är både Blixten, Miramizz och Karshmir änglar. Men dom finaste av dom alla <3