Att ha djur har sin baksida också...

 

Märkte förra veckan att Miron inte gick helt rent i traven. Så lät han vila några dagar för att se om det försvann. Han var varken svullen eller varm i något av frambenen. Det är ju halt i hagarna nu och en sträckning hade ju inte varit helt oväntat.

Så i fredags när jag skulle ta in han för att borsta lite och greja så var han block halt! Han hade jätte jobbigt att stödja på höger fram och ville helst inte vända sig för tight.

Nojjig som jag är så föreställde jag mig det värsta. Men wilma trodde på symtomen att det lät som en hovböld. Så hon ringde hovslagaren vilket tyckte detsamma och gav mig rådet att ställa in han på box till dagens efter då hon kunde komma. Under tiden skulle ja göra rent med jodopax, bommul och sen linda så att det inte kom in något smuts. Så sagt och gjort. Pappa och Christina kom och hjälpte mig, sen ställde vi in Uno och Miron i box under natten. ( Dom har ju i vanliga fall lösdrift och går in i stallet som dom vill). och i lördags kom Ullrika och konstatera att de var en hovböld. Miron hade gått ner på knä av smärta när hon rykte av skon. Stackarn!! Men han har blivit mycket bättre och stödjer på hoven nu! Men ska stå på box veckan ut, sen hoppas vi att vi kan börja rida lite smått igen.

 

Skönt att det ändå bara var en hovböld. Nu vet vi iallafall vad hältan berodde på. Jag hatar att inte veta vad en hälta eller liknande beror på.

 

Det positiva i det negativa är att jag har mycket att göra den här veckan + att jag jobbar sent och även jobbar över på torsdag, så det passa bra att lägga in en ofrivillig vila för mig och Miron.

 

Lägger upp en bild från huberthusjakten för ett tagsen. Inte världens bästa, men den duger ;)