~ jag har numera en ängel ~

Som rubriken säger så har ja numera en ängel. Den 17 augusti fick blixten vandra vidare. Att Blixten skulle få somna in i slutet av sommaren var ett beslut jag tog redan innan sommaren. 
 
Jag lovade Blixten att göra allt ja kunde för att han skulle må bra och att han aldrig skulle behöva byta ägare eller flytta igen. Och de löftet höll jag. Hoppas också blixten tyckte de. 
Hans tänder blev noga genom kollade av tandläkaren, han behandlades för borrelia och vi besökte kiropraktorn endel. Men mycket så gick tyvärr inte att göra. Eller visst, vi hade säkert kunnat röntga hans ben för att se vad som verkligen var fel. För jag tror hans problem satt längre upp i höger fram ben.  Men dw hade kostat gansa mycket. Och blixten var ändå 27 år. Så därför tog ja beslutet att låta han somna in.
Det som gjorde beslutet lättare var att han inte gick rent. Vissa dagar kunde han knappt gå och andra dagar var han fräsh som en unghäst igen. Och de var de som var de jobbigaste. Att aldrig veta hur han skulle vara från dag till dag. 
Och på sista tiden märkte ja att han inte kunde tugga maten lika bra. Och jag visste att så fort de skulle bli lite kallare ute skulle han frysa väldigt mycket. Blixten har alltid frusit mer än dem andra hästarna. Men på sista tiden var de värre...Tackar gudarna för att de inte varit så kall vinter dem senaste 2 åren. De gjorde de enklare för blixten.
 
Den här sommaren blev alltså våran sista. Allt vi gjorde tillsammans i sommar, gjorde vi en sista gång. Och de är de som har varit jobbigast i sommar. Att veta att jag snart skulle förlora min bästa vän.
Jag märkte också att Blixten förstod att de närmade sig slutet. Hans livsgnista försvann sakta men säkert.  Men jag vet han kämpade på. Kämpade för min skull. För att inte göra mig mer ledsen.  Och de kommer ja vara evigt tacksam för. 
Sista kvällen var så fin. Han & jag. Sista ridturen någonsin tillsammans. Jag har fortfarande bilden i huvudet , hur ja ser Blixten gå iväg i hagen med dem andra hästarna med solnedgången i bakgrunden. Så fint de var. Jag minns hur ja sa " hejdå min fina kille, vi syns snart igen, men tills dess. Ta hand om dig killen ". 
 
Han var så otroligt klok den där ponnyn. Jag litade på han till 110%. Och så har jag ALDRIG känt för någon häst. Blixten ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Allt han lärt mig, allt roligt vi gjort ihop. Blod, svett & tårar. Men också så mycket glädje & lycka med Blixten.
Det har nu gått lite över en månad. Men saknade efter han är fortare lika stor även om jag inte är lika ledsen längre.  Så tänker ja på han. Hela tiden. 
 
Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur mycket han betyder för mig. Men det viktigaste för mig är att Blixten vet hur mycket han betydde för mig. Och jag ingen häst kommer kunna ta hans plats. Ingen.  
 
Tänkte
 
 
 
 
Blixten, jag älskar dig. Vi syns snart igen ❤
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback