Lyssnar på Jon Henrik Fjällgren på spotify och kollar kennlar ( Nej det ska inte bli någon mer hund på ett tag, men hundtokig och hästtokig som jag är så spanar jag ofta på kennlar samt hästar till salu ;) ) 

 

Läste på en kennel om en tjej som skrev om sina hundar som var '' in memoriam'' . Och då tänkte jag lite extra på Hope och mitt intresse för hundar.

 

Jag som alltid gillat hundar och är uppväxt med jakthundar sa redan när jag var liten att när jag blev stor skulle jag inte ha några barn, utan två hundar och en häst! ;) Och visst har jag ändrat mig lite, barn ska jag nog allt ha i framtiden. Men djuren kommer jag alltid ha! När jag träffade Niklas började jag fundera på att äntligen skaffa mig en egen hund ( tillsammans med Niklas). Vi var hundvakt åt en kompis hund en del, eller vi lånade henne lite i bland. Lea heter hon, en blandning mellan pitbull och amstaff. Hur mysig som helst! Vi hade Lea en vecka i rad en gång, och när hon åkte så grät jag nästan i min ensamhet för att det blev så tomt och att man sakna henne så mycket. Så efter den veckan blev jag ännu mera sugen på att skaffa en alldeles egen. Men vad för någon ras? En stor? En liten? En korthårig? Ja osv... 

 

Först var jag inne på en franskbulldog. Jag tycker dem är super coola. En hund med muskler och som inte är för liten och tunn. Men inte heller för stor. Men efter mycket tänkande så kom jag fram till att en Fransk Bulldog ändå inte var min typ av hund. Jag ville ha en hund som kunde springa med mig på ridturerna. Som jag kunde träna agility med osv. Jag sökte en mer aktiv hund, och en hund som inte hade några hälsoproblem m.m. 

 

Niklas kompisar hade en hund som han var helt kär i. En tikstaffe, Niklas hade träffat henne första gången redan när hon var valp. Men jag var inte så sugen på en staffe. Och staffe var ingen ras som jag tidigare gillat. Men sen träffa vi tiken som Niklas var helt förtjust i. Och visst hade han rätt, hon var så jäkla söt och härlig! Hon verkligen sprudla energi och kärlek. Och sen den kvällen var jag fast. Det var en staffe vi skulle ha, helt klart!! Och sen blev det så att det blev Hope! Och det var Hope som var den där tiken som sprudla energi och kärlek. Niklas kompisar kunde inte ha kvar henne och vi hade henne först på prov, men redan från dag 1 så visste vi att hon skulle få stanna hos oss. 

 

Och här är vi idag. Det har snar gått 2 år sen hon kom till oss. Och vi ångrar oss inte en dag! 
Hope är verkligen inte vilken hund som helst. Hon har ett sånt stort hjärta. Helt otrolig är hon. Är man ledsen så kommer hon direkt. Hon är alltid vid min sida. Och jag hoppas hon vet att hon är mattes ögonsten.

Hon ligger helst helt ihop krupen tätt intill oss och gosar mer än gärna. Regnar det så går hon gärna inte utanför dörren utan ligger kvar inne så länge som möjligt! Men är det fint väder så älskar hon att få arbeta! Agility, lydnad, långpromenader, bus på fält. Ja hon storm trivs när hon får uppgifter att lösa m.m ! 

Hope trivs i många andra hundars sällskap och jag brukar kalla henne ''terapi'' hunden. För ofta har hon ett väldigt lugnt intryck på andra hundar, vilket ofta gör dem andra hundarna lugna. 

 

Hope älskar att busa med bollar, pinnar och andra leksaker. Hon har faktiskt en korg här hemma med hennes leksaker ;).

 

Lite kort info om en del av mitt hundliv. Det som är det bästa är att det nyss börjat. Jag hoppas på en lång framtid tillsammans med Hope och andra hundar. 

 

Men visst är det något speciellt med sin första hund? :)