~ Personliga tankar ~

Min morfar dog i cancer när jag bara va 3 år. Vad jag har fått veta så betydde jag allt för han. Varken WIlma,Adrian eller någon av mina andra två kusiner var födda då, jag var hans första och enda barnbarn. Jag har dock ett svagt minne av vissa tillfällen då jag ar med han i affären som han och mormor då ägde. 
 
Även fast jag inte lärde känna min morfar, så har det alltid kännts som att vi haft en bra relation. Att han alltid är med mig, speciellt när jag är ledsen och nere. Ibland brukar jag undra ifall han är stolt över mig och ser mg. Och innerst inne har jag en känsla att han gör det. Min älskade morfar. 
 
Idag är en såndär dag när jag känner mig lite nere,ledsen och trött. Och när jag är trött är jag ofta ganska känslig. Så kände att jag behövde skriva av mig lite. 
Men något som jag verkligen har velat göra ibland är att försöka få kontakt med morfar. Och bara säga att han alltid kommer vara världens bästa morfar, vart han än befinnner sig. För även fast jag bara fick tre år tillsammans med han , så känns det som att jag känner han. 
 
 
Jag älskar dig morfar, hoppas du är stolt över mig. 
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback